Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 2 16 —
sterna och till sist särskildt för den egentlige festarrangören,
grefve Ilja Andreitsch Rostov. Vid denna skål tog grefven upp
sin näsduk, gömde ansiktet i den och brast i högljudd gråt.
4.
Peter, som satt midt emot Dolochov och unge Rostov,
lät sig maten väl smaka och drack som alltid rätt betydligt.
Men de, som kände honom närmare, lade märke till, att en
stor förändring hade försiggått med honom. Han teg under
hela middagen och såg dyster och nedslagen ut. Man fick
det intrycket, att han hvarken hörde eller såg något af allt,
som försiggick omkring honom, och att han satt och
grubblade på någon svår, olöslig gåta.
Denna olösliga gåta bestod i de vinkar prinsessorna
hade gifvit honom om Dolochovs förtrolighet med hans hustru.
Därtill kom, att han samma morgon hade fått ett anonymt
bref, hvari det sades med den skadeglädje, som är
egendomlig för alla anonyma bref, att han oaktadt sina två
ögon såge klent, då han var den ende, som icke visste af
förhållandet mellan Dolochov och hans hustru. Hvarje gång
hans öga tillfälligtvis föll på Dolochovs vackra men fräcka
drag, kände. Peter en så vanvettigt ursinnig storm stiga upp
inom sig, att han blef räd£ för sig själf och hastigt vände
sig bort. Vid tanken på hans hustrus hela förgångna lif,
på hennes förhållande till Dolochov, blef det klart för Peter,
att det, som sades i brefvet, kunde vara sant eller
åtminstone hade ett sken af sanning för sig. Han påminde sig
ofrivilligt, att Dolochov, som efter fälttåget fullt återinsatts i
sin förra ställning, vid sin ankomst till Petersburg genast
hade kommit till honom, att han, Peter, hade bjudit honom
att stanna och att han hade lånat honom penningar. Vidare
erinrade han sig, att Helena leende hade yttrat sitt missnöje
pied, att han skulle bo hos dem, och i all synnerhet kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
