- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
218

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "218 —

helsning. Ja, när kejsarens skål dracks, var Peter så
fördjupad i tankar, att han icke reste sig och fattade icke
heller sitt glas.

»Hvad är det åt er?» skrek Nikolai till honom och
gaf honom en ursinnig blick. »Hör ni då inte, att det har
föreslagits en skål för kejsaren?»

Peter reste sig lydigt med en suck och tömde sitt glas,
och när alla åter satt sig, vände han sig med sitt
godmodiga leende till Rostov och sade:

»Åh, jag kände inte igen er genast.»

Men Rostov låtsade icke höra honom, utan skrek till
»Hurra!»

»Hvarför förnyar du inte bekantskapen?» sade
Dolochov till Rostov.

»Må hin ta honom —- han är ju en komplett narr!»
svarade Rostov.

»Man bör inte stöta sig med män, som ha vackra
fruar», sade Denissov.

Peter hörde väl icke, hvad de sade, men han förstod,
att man talade öm honom, rodnade och vände sig bort.

»Nu en skål för alla vackra fruar!» ropade Dolochov
med allvarlig min, men sträckte på samma gång med ett
hånleende glaset mot Peter. »Skål för alla vackra fruar,
Peter, och för deras beundrare!» sade han. Utan att se på
Dolochov och utan ett ord till svar tömde Peter sitt glas
med dyster min.

Den betjänt, • som utdelade det till Bagrations ära
diktade poemet, lade också ett exemplar däraf på Peters plats,
men när Peter ämnade taga det, lutade sig Dolochov öfver
bordet, ryckte bladet ur handen på honom och började läsa.
Peter såg på Dolochov med af vrede gnistrande ögon. De
hemska, ohyggliga tankar, som hade plågat honom -under
hela middagen, hotade att beröfva honom all besinning. Han
sträckte sin jättestora kropp öfver bordet och ropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free