- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
225

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—’ 225 —

ut armar och ben, erbjöd han sitt breda bröst som skottafla
åt Dolochov. Denissov, Rostov och Nesvizki slöto ögonen.
Som skottet small, skrek Dolochov i ursinnig ton: »Bom!»
och föll afsvimmad till marken, borrande ansiktet ned i snön.

Peter tog sig med båda händerna om hufvudet, vände
sig hastigt om och gick in i skogen, vadande genom snön
och högljudt framstötande osammanhängande ord.

»Dumt! . . . dumt! . . . död . .. lögn’.. .», betonade han
särskildt. Han rynkade pannan, när Nesvizki hejdade
honom och förde honom till hans hem.

Rostov och Denissov buro den sårade Dolochov till
släden. Han svarade icke ett ord på alla deras frågor, utan
låg tigande och med öppna ögon i släden. Först då man
kom in i Moskva, kom han plötsligt till besinning, lyfte med
möda upp hufvudet och tog fatt i armen på Rostov, som
satt bredvid honom. Rostov kände sig upprörd genom det
förändrade, ovanligt ömsinta uttrycket i den sårades ansikte.

»Huru känner du dig?» frågade Rostov.

»Illa! Men det är inte det, käre vän», sade
Dolochov, något stapplande på målet. »Hvarest äro vi? I
Moskva! Jag vet det. . . ja, det är inte det, men jag har
dödat henne, dödat henne . .. hon kan inte uthärda det här
. . . inte uthärda ...»

»Hvilken?» frågade Rostov.

»Min mor, min mor, min englagoda mor!»

Och han tryckte med tårar i ögonen Rostovs hand.

Sedan han blifvit något lugnare, berättade han för
Rostov, att han bodde tillsammans med sin moder, och att
hon icke. skulle kunna bära att .se honom som en halfdöd.
Han bad därför Rostov att först fara till henne och
förbereda henne.

Nikolai for därför i förväg för att utföra detta uppdrag och
fick då till sin förvåning erfara, att Dolochov, denna galen-

Krig och fred. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free