- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
229

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22g —

bara att ni är en narr, ett dumhufvud. Det håller er också
hela världen för. Och hvad är nu följden af allt detta?
Jo, att jag gjorts löjlig inför hela Moskva, att hvar och en
säger, att ni var drucken och besinningslöst utmanat en
man, på hvilken ni är svartsjuk utan all anledning.»
Helena höjde rösten allt mer och mer och blef allt ifrigare, ju
längre hon talade — »en man, som i alla afseenden är
tusenfaldt bättre än ni . . .»

»Hm, hm!» brummade Peter med rynkad panna, utan
att längre se på henne och utan att röra én lem.

»Och hvarmed kan ni bevisa, att han är min älskare?
Hvarmed? Därför att jag tycker om hans sällskap? Vore
ni litet kvickare och behagligare, föredroge jag väl ert.»

»Tala inte så till mig. .. jag ber er», pressade Peter
fram med hes röst.

»Hvarför skulle jag icke tala? Jag vill tala och säga
er rent ut, att det väl knappast finnes en enda hustru, som
inte skulle skaffa sig en älskare, om hon hade en- man
sådan som ni, men jag har hittills inte gjort det en gång.»

Peter ville säga något, men han bara såg på henne
med ett så egendomligt uttryck i ögonen, att hon icke kunde
tyda deras språk, och han lade sig åter. — Han led både till
kropp och själ i detta ögonblick^ Han kände en
beklämning öfver bröstet, så att han knappt kunde andas. Han
visste, att han måste göra något för att få ett slut på denna
plågsamma känsla, men hvad han hade ämnat göra var för
ohyggligt.

»Det är bäst för oss, att vi skiljas», stötte han fram.

»Skiljas! Gärna för mig, men endast på det villkor,
att ni anslår tillräckligt till mitt underhåll!» skrek Helena.
»Skiljas! Tror ni, att ni kan skrämma mig med det?»

Peter rusade upp från soffan och rusade fram till
henne.

»Jag dödar dig!» skrék han, fick fatt i marmorskifvan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free