- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
234

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— —-

»Nej, <Jet är i magen — ja, det är bara i magen,
Maria. Säg, är det inte det?»

Men prinsessan Maria hörde icke på henne, utan hade
redan skyndat efter barnmorskan. Denna kom emot henne
lugn och trankil och gnuggade sina stora, hvita händer.

»Marja Bagdanovna! Jag tror, att hennes stund har
kommit», ropade prinsessan och stirrade förskräckt på henne
med vidöppna ögon.

»Gud ske lof för det, min lilla prinsessa!» sade Marja
utan att skynda på stegen. »Men om sådant bör så’na
små fröknar som ni inte veta någonting än.»

»Än huru är det med doktorn från Moskva?» frågade
prinsessan.

»Han behöfs inte, lilla prinsessa! Var ni alldeles lugn
— det kommer att gå lika bra utan doktor.»

Ungefär fem minuter senare hörde prinsessan Maria från
sitt rum, att man bar någonting tungt förbi hennes dörr.
Hon öppnade dörren och såg betjänterna bära en skinnklädd
soffa in i sängkammaren och att karlarne sågo mycket
viktiga och allvarsamma ut.

Hon satt nu ensam i sitt rum, lyssnande till hvarje
ljud, och öppnade då och då dörren, när någon gick förbi,
för att se efter, hvad man hade för sig i korridoren. Några
kvinnor kommo gående med varsamma steg, men hon
vågade icke fråga dem, utan stängde dörren. Än satt hon i
sin länstol, än tog hon sin bönbok, än föll hon på knä
framför helgonbilderna, men till sin sorg och sin förvåning
kände hon, att hennes sinnesoro icke stillades genom bönen.

Plötsligt gick dörren sakta upp, och på tröskeln visade
sig hennes gamla sköterska, som eljes nästan aldrig kom in
i hennes rum, emedan fursten hade förbjudit det.

»Jag kommer till dig, Maschinka, för att stanna hos
dig», sade hon till prinsessan, »och ser du här, min ängel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free