- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
235

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har jag tagit med mig furst Andreis bröllopsljus, som vi ska’
tända framför hans skyddshelgon!»

»O, hvad jag är glad att du kom till mig!»

Den gamla sköterskan tände de med guldpapper rikt
sirade ljusen och ställde dem framför helgonskåpet, tog fram
en Stickstrumpa och satte sig på en pall bredvid dörren.
Då man tror, att ju mindre man talar om de sjuke, desto
mindre lida de, låtsade alla i hela slottet, som om de visste
af ingenting. Men alla kände sig så underbart mildt stämda,
alla voro medvetna om, att denna stund någonting
underbart, någonting ofattligt tilldrog sig inom slottet. Det
vanliga skrattet hördes jej från den kvinnliga betjäningens rum,
och betjänterna sutto tysta och tjänstfärdiga i sitt. Ingen i
hela slottet sof. Den gamle fursten själf gick med långa
steg af och an i sitt kabinett och skickade då och då Tichon
till Marja Bagdanovna för att fråga, huru det stode till.

»Säg bara, att fursten befallt dig att fråga, och kom
genast tillbaka igen.»

»Säg fursten, att värkarna ha börjat», sade Marja.

»Godt!» sade fursten, när han mottog underrättelsen,
stängde dörren, och Tjchon hörde sedan icke det ringaste
ljud från hans rum.

Det var en af dessa nätter i mars, då vintern med
ursinnigt raseri vräker ned massor af snö som om han ännu
en gång ville göra sina rättigheter gällande. Folk till häst
med lanternor hade skickats ut för att möta den tyske
läkaren från Moskva, som väntades i hvarje minut, och hjälpa
honom fram genom snödrifvorna.

Prinsessan Maria hade länge sedan lagt igen boken
och satt där tyst, lyssnande till sköterskan, som väl för
hundrade gången berättade huru det var, när salig furstinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free