- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
253

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 253 — .’

»Ja, visst tror jag dig — men det kan lätt bli något
krångel. Våren därför så goda och läggen penningarne midt
på korten», svarade Dolochov. »Än du då?» vände han
sig till Rostov. »Spela på du — vi göra upp med
hvarandra sedan.»

Spelet fortsattes.

En betjänt kom med champagne, och man drack, utan
att däraf låta hindra sig.

Rostov förlorade oupphörligt, och hade redan förlorat
en rätt stor summa. Han ämnade hålla 800 rubel på ett
kort, men när vinet kom, besinnade han sig och ändrade
insatsen till" 20 rubel som vanligt.

»Pah, låt det stå, du», sade Dolochov, utan att se på
honom. »På det viset vinner du igen det fortare.
Besynnerligt — till de andra förlorar jag, men af dig vinner jag
beständigt. Du är kanhända rädd för mig?»

Rostov tog upp från golfvet en hjärtersjua, som fått
ena hörnet viket, satte ut 800 rubel på detta kort och med
leende mun, men med oro i hjärtat tog han det glas
champagne, som bjöds honom. Vinst eller förlust denna gång
betydde mycket för Rostov.

Söndagen veckan förut hade grefve Ilja Rostov lemnat
sin son 2,000 rubel med den anmärkningen, att detta var
det sista han kunde få före maj, hvarför han bad honom
att denna gång vara litet försiktigare i fråga om sina
utgifter. Sonen hade svarat, att äfven detta var för mycket, och
han gaf sitt hedersord på, att han ända till våren icke skulle
begära mera pengar. Nu voro endast 1,200 rubel kvar af
denna summa, och alltså betydde denna hjärtersjua icke
blott en förlust på 1,600 rubel, utan äfven nödvändigheten
för honom att bryta sitt ord. Han såg med klappande
hjärta på, huru Dolochov blandade korten och tänkte: »Gif
mig fort detta kort, och jag tar min mössa och springer hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free