- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
259

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "259 —

ögon, som följde honom öfverallt. Hon hade genast märkt,
att något hade händt honom.

Natascha gick och ställde sig midt i rummet, emedan
enligt hennes åsikt det var den bästa resonansen där. Och
så började tonerna att välla fram ur hennes |mun. Det var
först denna vinter Natascha hade börjat egna mer
uppmärksamhet åt sin röst, härtill föranledd af att Denissov
var så förtjust i hennes sång. Hon sjöng nu icke längre
som ett barn, darrande och blygt, men hon sjöng icke
heller med full säkerhet. >En icke utbildad men härlig röst,
som nödvändigt måste få bli utbildad», så dömde de
sakkunnige. I hennes röst låg någonting jungfruligt skärt, en
omedveten kraft och en ännu icke utarbetad innerlighet.

»Hvad är detta?» tänkte Nikolai och spärrade upp
ögonen under det han stod och hörde på henne. »Hvad
är det åt henne i dag? Så hon sjunger!» Och plötsligt
koncentrerades hela hans uppmärksamhet på hennes sång.

»Ack, hvilket eländigt lif jag för!» tänkte Nikolai. »Allt,
både ^penningar och Dolochov och mod och ära.. . allt är
bara skräp .. . men detta är det sanna . .. min lilla rara
Natascha och mamma! Ska’ hon kunna ta högah?
Verkligen —- det lyckades för henne! Mycket bra!»

Och utan att själf vara medveten om det började han
sjunga med och tog för^ att stärka detta h andra
stämman" en ters lägre. »O, så vackert! Jag trodde
knappast att jag skulle kunna ta den tonen. Så bra det gick!»
tänkte han.

Hans röst darrade och det rörde sig något bättre i
Rostovs inre, och detta något var oberoende af allt i
.världen och högre än allt. »Ah, hvad äro förluster och
Dolochov och hedersord! Allt detta är bara — strunt! Kan man
oaktadt allt elände och all uselhet vara lycklig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free