Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 o —
16.
Rostov hade på länge icke känt sådan njutning af
musiken som denna afton. Men när Natascha hade slutat sin
barcarole, dök situationens hela allvar åter upp för honom,
och utan att säga något gick han in i sitt rum.
Glad och belåten kom gamle grefven en timme senare
hem från sin klubb. När Nikolai hörde, att han var
hemkommen, gick han till honom.
»Nåå, har du haft roligt?» frågade grefven och smålog
glad och stolt mot sin son.
Nikolai ville säga »ja», men han fick icke fram det lilla
ordet; det var nära, att han brustit ut i gråt. Grefven höll
på att stoppa sin pipa, och därför undgick honom sonens
upprörda sinnesstämning.
»Ack, jag måste ju säga honom allt — det kan icke
undvikas!» tänkte Nikolai. Och sä kom det i en
nonchalant ton, som om han hade bedt om en ny sele för sina
utfärder:
»Pappa, jag kommer i en affärsangelägenhet. Jag hade
nästan glömt det. Jag behöfver penningar!»
»Hör man på bara!» sade grefven, som var vid
synnerligen godt humör. »Sa’ jag inte, att det inte skulle
räcka länge. Är det mycket?»
»Ja, en rätt stor summa», sade Nikolai rodnande och
med ett dumt, obesväradt leende, som han sedan på lång
tid icke kunde förlåta sig. »Jag har förlorat litet på spel
— det vill säga, det är mycket, en mycket betydlig summa
— 43,000 rubel.»
»Hvad säger du? Till hvem? . . . Åh, du skämtar bara!»
utropade grefven, som slagen af åskan, och hals och nacke
blefvo mörkröda, såsom vanligt hos gamla människor.
« »Jag har lofvat att betala i morgon», forsatte Nikolai.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
