- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
269

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 269 — .’

»Men skulle af någon anledning ett samtal med mig
icke vara er angenämt, så säg mig det rent ut», sade den
gamle mannen, , och ett visst mildt, faderligt leende
upplyste plötsligt hans drag.

»Nej, långt därifrån. Tvärtom gläder det mig att lära
känna er», svarade Peter och fäste åter blicken vid hans
hand, hvarvid han vid närmare betraktande fann, att ringen
på fingret bar ett »Adamshufvud», hvilket, som bekant, var
frimurarnes tecken.

»Tillåt mig att fråga», sade Peter, »ni är frimurare?»

»Jag tillhör frimurarnes brödraskap», sade främlingen
och såg Peter allt djupare in i ögonen, »och i mitt* och
dess namn räcker jag eder en broders hand.»

»Jag fruktar», sade Peter, förläget leende, då
frimurarens personlighet hade ingifvit honom förtroende, men han
å andra sidan till följd af ingrodd misstro mot frimurarnes
åsikter ännu vacklade, »jag fruktar, att jag är mycket långt
från det samförstånd — huru skall jag säga ? — jag fruktar,
att mina åsikter om världen stå i en sådan motsats till
edra, att vi icke kunna förstå hvarandra.»

»Jag känner edra åsikter», sade frimuraren; »ni tycker,
att de äro en produkt af tidehvarfvets upplysning, men de
äro helt simpelt ett resultat af stolthet, lättja och högmod.
Förlåt mig, grefve! Om jag icke yisste det med säkerhet,
skulle jag icke yttra mig så till er. Edra åsikter äro en
olycksalig villfarelse.»

»På alldeles samma sätt skulle äfven jag kunna
antaga, att det är ni, som far vilse», gaf Peter vänligt leende
till svar.

»Jag vågar icke säga, att jag vet sanningen», sade
frimuraren, och Peter blef allt mer förvånad öfver den
bestämdhet hvarmed han talade. »Ingen kan ensam för sig
tränga fram till sanningen. Endast sten för sten och under
deltagande af de många millionerna efterkommande från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free