- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
270

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 270 -. ’

vår Stamfader Adam intill nu reser sig det tempel, som skall
blifva Guds höga, härliga boning»,’ sade frimuraren och slöt
åter ögonen.

»Jag måste säga er, att jag icke tror — jag tror icke
på Gud;;», sade Peter, som om han beklagade att se sig
nödsakad att öppet säga sanningen.

Frimuraren gaf Peter en forskande blick och smålog,
som en mångmillionär ler åt en fattig, om han vill visa
honom, att han beklagar och föraktar honom för hans
fattigdom.

»Ja, ni känner honom icke», sade frimuraren, »ni kan
inte heller känna honom, och just därför att ni inte känner
honom, är ni så olycklig.»

»Ja, jag är olycklig», bekräftade Peter. »Men hvad
skall jag göra?»

»Ni känner honom icke, och ändå är han här, i mig,
i mina ord. Ja, han är i dig själf och till och med i de
hånfulla ord, som du så käckt uttalar», sade frimuraren
strängt.

Han tystnade och drog ett djupt andetag, som om han
ville lugna sig. Därpå tillade han sakta:

»Om han icke funnes, då skulle icke heller vi båda.
tala om honom. Om hvad eller om hvem hafva vi talat?
Och hvem har du förnekat?» frågade han strängt. »Hvem
har uppfunnit honom, om han icke funnes? Hvarifrån har
du fått antagandet, att det icke kunde finnas ett så
obegripligt väsende? Hvarför antager du och hela världen, att
det existerar ett så ofattligt väsen, som är evigt och
oföränderligt till alla sina egenskaper?»

Frimuraren tystnade och satt länge tyst, och Peter
hvarken kunde eller ville afbryta hans tystnad.

»Han finnes, men det är svårt att förstå honom»,
började åter den gamle, bläddrande med sina skrynkliga
fingrar, som darrade af sinnesrörelse, i boken framför honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free