Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 295 — .’
att han i furst Andrei egde en trofast själsfrände, för hvilken
han kunde utgjuta all den harm han kände vid anblicken
af det, som tilldrog sig vid hären. Brefvet var gammalt —
skrifvet redan före drabbningen vid Eylau.
Furst Andrei hade i början endast mekaniskt låtit
ögonen följa raderna i brefvet, men efter hand blef han allt
mer och mer intresserad af detsammas ihnehåll. Då han läst
brefvet till slut, kramade han ihop det och kastade det ifrån
sig. Han var icke förbittrad på själfva skrifvelsen, utan det
harmade honom, att han lät sig så djupt beröras af hvad
man hade för sig i utlandet. Han slöt ögonen och gned
sig i pannan, som om han ville jaga bort ur sitt minne allt
hvad han hade läst, och han lyssnade-efter, om han skulle
höra något ljud från barnkammaren. Det föreföll honom,
som om det hördes några oroande ljud därifrån, hvilka
kommo honom att frukta, att hans son hade blifvit sämre
under det han läste brefvet.
Han reste sig och gick med tysta steg till
barnkammardörren. När han öppnade den, såg han att sköterskan
blef rädd och försökte gömma undan någonting för honom
och att prinsessafl Maria icke längre stod vid vaggan.
»Käre Andrei!» hörde han sin syster i detsamma hviska
bakom honom, som han tyckte i en ängslig ton, och han
öfverfölls af en outsäglig ångest, att hans barn kunde vara
dödt, och allt hvad han såg och hörde tycktes bekräfta
denna hans fruktan. »Allt är slut!» tänkte han och gick
fram till vaggan med kallsvetten i pannan. Han var
öfvertygad om, att hon var tom och att sköterskan nyss hade
skaffat undan det lilla liket. Nu öppnade han förhängena.
På en lång stund kunde han, så skrämd som han var, icke
se någonting, men slutligen fick han dock syn på den lille,
som djupt nedsjunken i kuddarne låg i djup sömn, och han
såg, huru de små läpparne sakta rörde sig vid de lugna,
jämna andetagen. Obeskrifligt glad öfver anblicken af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
