- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
318

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 3i8 -

i stället, då först skola vi icke hafva några drabbningar
mera. Tomt prat, sladder!» morrade han, men klappade
ändå Peter på axeln och gick fram till bordet, där furst
Andrei, tydligen i önskan att icke taga del i samtalet, satt
och gick igenom, några papper, som hans fader hade haft
med sig.

»Marskalk Rostov har icke heller anskaffat hälften af
det utskrifna manskapet, men ändå far han in till staden
för att arrangera en festmiddag. Men din vän här» —
härmed vände sig den gamle herrn till sin son och
klappade Peter på axeln — »präktig karl, tycker om honom,
har gjort mig varm. En annan snackar förnuft och skryter,
men jag vill inte höra det. Men den här, om han också
dukar upp mycket märkvärdiga saker, gör han ändå en
gammal man varm. Men gå nu, gå nu! Kanske kommer
jag ut och superar med er, och då få vi disputera mera.
Våren till dess mycket älskvärda mot min dotter», förmanade
han, afskedande de båda herrarne.

Efter sin ankomst till Lysygora hade icke Peter förr
än nu fullt fattat behaget och värdet af sitt
vänskapsförhållande till furst Andrei. Det var dock icke förhållandet
till furst Andrei, utan till dennes anhöriga, som hade väckt
hans medvetande härom. Peter kände sig plötsligt som en
den gamle barske furstens och hans milda, skygga dotters
bäste vän, och alla höllo i sin ordning af honom. Icke
blott prinsessan Maria tilltalades af hans vänlighet mot alla
och såg på honom med strålande blickar, utan äfven lille
furst Nikolai, såsom gamle fursten kallade honom, log mot
Peter och satt gärna på hans arm.’

Gamle fursten kom verkligen ut till supén. Detta skedde
för Peters skull, liksom han också de två dagar denne
stannade kvar på Lysygora hela tiden var mycket vänlig möt
honom och upprepade gånger uppmanade honom att
förnya sitt besök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free