Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 321 —
hvilken läkarne tillskref förtärandet af dessa rötter; ansikte,
händer och fötter svullnade, och många dukade under för
den, men ändå lefde Denissovs skvadron nästan uteslutande
på »sötrötter». Under de senaste fjorton dagarne hade
deras skorpration blifvit allt mindre och mindre, och den
potatis de -senast fått sig tillsänd hade varit frusen och
börjat gro.
Hästarne hade endast halmen på taken att lifnära sig
af och sågo förfärligt utmärglade ut. Men oaktadt allt detta
elände fortsatte såväl officerare som soldater sitt vanliga lif.
Med sina bleka ansikten, svullnade lemmar och trasiga
uniformer ställde husarerna upp sig, ryktade hästarne, putsade
sina vapen, refvo halmen från taken i stället för foder och
åto sina usla måltider, skämtande öfver den magra kosten
och sin otillfredsställda hunger. Under fristunderna tände
de som alltid upp eldar och lägrade sig halfnakna omkring
dem, rökande sina pipor, kokande sin frusna, skämda
potatis och berättande historier från förra fälttåg.
Qfficerarne bodde två och tre tillsammans i de förfallna
kojorna. De äldre sysselsatte sig med anskaffandet af
potatis och halm, och de yngre spelade kort, då det fanns
godt om penningar, fastän man hade ingenting att äta. Om
nyheterna utifrån den öfriga världen talade man endast
helt föga, då man hade en instinktlik förkänsla af, att dessa
nyheter i allmänhet skulle vara af obehaglig beskaffenhet.
Nikolai Rostov bodde fortfarande tillsammans med
De-nissov, och deras vänskap blef allt varmare och förtroligare.
Den senare yttrade aldrig ett ord om Nikolais familj, men
denne anade ändå, att det var hans olyckliga kärlek till
Natascha, som gjorde honom så tillgifven hennes broder och
omtänksam om hans säkerhet. Han utsatte honom så sällan
som möjligt för några faror och tog emot honom med den
lifligaste glädje, då han såg honom komma tillbaka oskadd.
Under en rekognoscering påträffade Rostov i en öde
Krig och /red. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
