Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 33° —
två rader med hufvudena vända mot väggen. De flesta af
dem voro medvetslösa, de andra reste sig och sågo alla på
främlingen med samma uttryck i sina blickar af hopp om
hjälp, förebråelse och afund öfver hans friska utseende. Han
gick mellan raderna till midten af rummet och hade på båda
sidor alltjämt samma anblick. Där blef han tyst stående
och såg sig omkring. En sådan syn hade han aldrig
väntat sig skola få se. Framför honom låg tvärs öfver gången
på bara golfvet en sjuk kosack på ryggen med vidt
utspärrade armar och ben. Hans ansikte var mörkrödt, ögonen
förvridna, så att man endast såg hvitögonen, och på hans
nakna fötter och ännu röda händer stodo ådrorna spända
som snören. Han sade någonting med hes röst och
upprepade samma ord gång på gång. Rostov lyssnade och
försökte höra hvad han sade, och uppfattade det till sist.
»Vatten! Vatten!»
Han såg sig om och sökte någon, som åter kunde lägga
den sjuke på hans plats och gifva honom vatten.
»Hvem vårdar de sjuke här?» frågade han fältskären.
I detsamma kom en sjukskötare från rummet intill och gjorde
ställningssteg för Rostov.
»Måtte ers högvälborenhet lefva länge!» sade han, i
det han spärrade upp ögonen och spände dem i Rostov,
som han tydligen höll för att vara någon chef öfver
sjukvården.
»Se här har du en rubel ... gif honom där vatten!»
sade Rostov, pekande på kosacken.
»Skall ske, ers högvälborenhet», sade. soldaten, som det
tycktes af tonen full af tjänstvillig ifver, men utan att röra
sig från stället. Han bara spärrade upp ögonen ännu mer
än förut.
»Nej, här är ingenting att göra», tänkte Rostov, sänkte
ögonen och ämnade aflägsna sig. Men då var det som om
han kände, att någon såg på honom med en genomträn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
