- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
346

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 346 —

»Tänk en sådan tur den Basarev hade! Tolfhundra
francs i pension, så länge han lefver!»

»Ser ni, pojkar, töcken mössa!» ropade en rysk
gar-dist med en fransk björnskinnsmössa på hufvudet.

»Den var schangtil!» . . . »Det var en lustig maskin!»
. . . »Kors, så grann du nu är!» ljöd det om hvart annat.

Boris kom också med sin vän Schilinsky för att taga
festen i betraktande. Då Boris skulle gå därifrån, blef han
varse Rostov, som stod vid hörnet af ett hus.

»Nej, se Rostov! God dag på dig! Vi ha inte sett
hvarandra än i dag. Men hvad är det med dig, du ser så
dyster och missbelåten ut?»

»Åh. ingenting», svarade Rostov.

»Du kommer väl till mig mera?»

»Ja, senare.»

Rostov stod länge vid sitt hörn och såg på festen. I
hans inre hvälfde sig många tankar, hvari han hade svårt
att bringa någon reda. Tviflets demon anfäktade honom
med en mängd frågor. Han erinrade sig Denissov och huru
förändrad denne hans vän hade blifvit, han såg framför sig
sjukhuset med de många stympade årmarne och benen, all
denna smuts och alla dessa sjukdomar, och han tyckte sig
åter känna den obehagliga liklukten. Och så tänkte han å
andra sidan på denne själfbelåtne Napoleon med hans små
hvita händer, som nu var kejsare och älskad och ärad af
kejsar Alexander. Hvartill tjänade nu alla dessa afsågade
armar och ben, alla dessa spillda människolif? Så föll det
honom in, att Basarev hade belönats, men att Denissov skulle
bestraffas, och han ertappade sig själf med så hädiska
tankar, att han blef rädd.

Men lukten af maten och hungern erinrade honom om
att han ännu icke förtärt något på dagen. Han måste
skaffa sig något mat, förr än han reste, och gick därför in
på ett värdshus, som han hade sett på morgonen. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free