Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"äd^sifiärskälk," "Sötrr icke var^någcm- -annan™äir-grefve- Ilja
R®$fov.
jr " : V."- -’ *’ - ’ "
Rostovs, som nu bodde på sitt gods Otradna, lefde på
sitt vanliga sätt, det vill säga, hela guvernementet sågs som
gäster vid deras bord, och den ena jakten, supén, dinerri
och teaterföreställningen aflö$te den andra. Hvarje
nykommen gäst var en anledning till ny glädje och nya fester,
och man släppte icke heller furst Andrei förr, än denne
lofvat att stanna kvar öfver natten.
Dagen föreföll fursten olidligt tråkig och lång, då han
icke ett ögonblick lemnades i ro af den gamle, språksamme
men som furst Andrei tyckte förfärligt naive värden. En
förströelse för sina allt annat än angenäma tankar fann han
dock i att i tysthet observera Natalia, som muntert
glammade med sina jämnåriga.
»Hvad kan hon väl tänka på?» frågade sig furst
Andrei, som i sin nuvarande sinnesstämning gärna ville mäta
andra efter sammä högtidliga måttstock, som hari använde
på sig själf.
På kvällen, då han kommit upp på sitt rum, hade
han svårt för att somna; han släckte och tände ljuset igen,
han förargades öfver det gamla nötet Rostov, som han
kallade grefven, för att han hållit honom kvar, han plågades
af hettan i det tillstängda rummet och steg slutligen upp
och öppnadë de tillslutna luckorna för fönstret. Då han
öppnade dem, göt månen en bred flod af silfverglittrande
ljus öfver hela naturen utanför och lade en ljus rand öfver
golfvet i rummet. Han satte sig i fönstret och lät blicken
glida hän öfver landskapet. Plötsligt hörde han ungdomliga
röster öfver sitt hufvud. Man hade således ännu icke lagt
sig till ro.
»Snälla du, bara en enda gång till!» bad en röst, söm
furst Andrei genast käridë igen — det var Natalias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
