- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
358

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 35« -

att han icke tog emot någon, fick han ett bref från sin
hustru, hvari hon bad att få tala med honom;I hon
längtade efter honom, skref hon, och önskade egna honom hela
sitt lif. I slutet af brefvet meddelade hon honom, att hon
om några dagar skulle anlända till Petersburg.

En stund därefter afbröts Peters ensamhet genom ett
besök af en af de mindre ansedde frimurarne, som ledde
samtalet in på Peters äktenskapliga förhållanden och
meddelade honom i broderlig kärlek, att hans stränghet mot
hans hustru vore orättvis och att Peter bröte mot
frimure-riets första lag, då han icke ville förlåta en ångrande^

Äfven fick han en dag en biljett »från sin svärmoder,
furstinnan Vasili Kuragin, hvari hon enträget bad honom
att han måtte komma till henne, om också bara på några
få minuter, så att hon finge tala med honom om gn
mycket viktig angelägenhet. Peter förstod, att en komplott mot
honom var i gång, att man åter ville förena honom med
hans hustru, och i dét tillstånd, hvari han befann sig, var
honom detta icke obehagligt. Allt var honom likgiltigt,
ingenting i hans lif föreföll honom ega någon betydelse, och
under inflytande af det svårmod, hvarför han var ett offer,
frågade han lika litet efter sin frihet som sitt beslut att
icke skänka efter något af sin hustrus straff.

»Ingen har rätt, ingen är skyldig, alltså är väl också
hon oskyldig», tänkte han. I sin nedslagna sinnesstämning
var han icke i stånd att rycka upp sig till en Jcraftig
viljeansträngning, och detta var orsaken, hvarför han slutligen
gaf till känna sitt samtycke att åter lefva tillsammans med
sin hustru. I jämförelse med allt annat, som nu
sysselsatte hans tankar, var det ju honom likgiltigt, om Helena
vistades i hans närhet eller icke.

Utan att ännu hafva svarat vare sig sin hustru eller
sin svärmoder, lemnade han sent èn kväll Pétersburg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free