- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
363

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wi 363 —

mannen till Petersburgs mest firade skönhet stod så fast, att
ingen tog hans argumenter på allvar.

Bland de många unge män, som dagligen umgingos i
Helenas hus, var Boris Drubetskoi en af dem man oftast
såg där; han hade åter på den senaste tiden ryckt några
steg närmare de maktens tinnar, dit han sträfvade. Helena
kallade honom »min page». Hon tog emot honom som alla
andra, men stundom var detta leende Peter vedervärdigt.
Éoris bemötte Peter med studerad vördnad och ett slags
medlidsam nedlåtenhet, som retade denne ännu mera. Tre
år förut hade han dock lidit så mycket genom den
förolämpning hans hustru då tillfogade honom, att han nu sökte
skydda sig mot ett återupprepande däraf dels genom att han
icke var sin hustrus man och dels därigenom att han icke
tillät några misstankar väcka hans svartsjuka.

»Nej, nu när hon har blifvit blåstrumpa, har hon
öfvergifvit sina forna förvillelser», sade han till sig själf. »Det
finnes icke något exempel på, att blåstrumpor haft
kärleksintriger», ett påstående som han läst någon gång och hvarpå
han blindt trodde. Men ändå utöfvade Boris’ ständiga
närvaro i Helenas salong en rent fysisk inverkan på Peter; det
var som om hans lemmar varit fängslade och som han förlorat
förmågan af sin rörelse.

»Hvilken besynnerlig antipati!» tänkte Peter. »Och
ändå har jag förut till och med tyckt om henne.»

I världens ögon var Peter en rik magnat, en något blind
och löjlig äkta man till en firad skönhet, ett begåfvadt
original, som icke gjorde en mask för när, men icke heller var till
något gagn, eller med ett ord en beskedlig tok i detta ords
bästa bemärkelse. Men under denna tid pågick i hans inre
ett kompliceradt, mödosamt utvecklingsarbete, som medförde
för honom många nya upptäckter, många tvifvel, men också
många fröjdeämnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free