Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi 364 —
6.
Familjen Rostovs finanser hade icke förbättrats under
den tvååriga vistelsen på landet. Ehuru Nikolai troget höll
fast vid sin föresats att lefva sparsamt, hade det genom det
slösaktiga lefnadssättet på Otradno och i synnerhet genom
Mitinkas sätt att sköta affärerna kommit därhän, att skulderna
växte i alltjämt stigande grad för hvarje år. Den enda
räddning den gamle grefven kunde finna bestod i att inträda i
statens tjänst, och han for därför till Petersburg för att söka
en anställning och, såsom han sade, för sista gången bereda
flickorna litet nöje. Kort efter deras ankomst till Petersburg
gjorde Berg visit och var sedan en trägen gäst.
Ehuru Rostovs i Moskva hörde till den högsta societeten,
var deras umgängeskrets i Petersburg tämligen blandad ; i
hufvudstaden voro de endast landortsbor, och många af dem, som
i Moskva gärna sutto vid deras bord, utan att fråga efter,
till hvilken umgängessfer de hörde, höllo sig här för goda
att kännas vid bekantskapen med dem.
Grefven och hans grefvinna förde i Petersburg ett lika
stort hus som i Moskva, och deras dinéer besöktes af de
mest olikartade personer, såsom grannar från landet, gamla
ämbetsmän utan förmögenhet, men med giftasvuxna döttrar,
hoffröken Peronsky, Peter Besuchov och sonen-till
kretspostmästaren, hvilken förre var anställd vid ett ämbetsverk.
Boris blef snart daglig gäst och likaså Peter, som den gamle
grefven hade mött på gatan och tagit med sig hem, samt
Berg, hvilken stannade hela dagar i ända hos Rostovs och
visade den älsta dottern, Vera, en sådan uppmärksamhet, att
man såg, att den unge mannen gick i friareärenden.
Berg visade för alla det sår i handen han fått vid
Austerlitz och höll ständigt, fastän det alls icke var nödvändigt,
värjan med venstra handen. Han berättade så ofta och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
