- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
368

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 lf| -

klädning, svarta glänsande ögon och ett ystert barnsligt skratt,
som han hade kännt fyra år förut, och därför blef han helt
förlägen och hans ansikte uttryckte både förvåning och
beundran, när en helt annan Natalia trädde honom till mötes.
Natalia blef generad, när hon märkte detta.

»Nåå, Boris, känner du igen din lilla yngsta väninna?»
frågande grefvinnan Rostov.

Boris kysste Natalias hand och sade, att han var
förvånad öfver den förändring hon undergått.

»Hvad ni har blifvit vacker, Natalia!»

»Jag skulle tro det!» tänkte den unga damen, och
hennes ögon glänste af glädje. Men högt sade hon: »Tycker
ni, att pappa blifvit gammal?»

Hon tog sedan föga del i samtalet, utan satt och
betraktade noga sin fästman från barnaåren. Han kände, att
hennes vänliga blick ständigt hvilade på honom och såg
ibland tillbaka på henne.

Uniform, sporrar, halsduk, frisur — allt var elegant
och comtne il fant hos Boris, det märkte Natalia genast.
Han talade om nöjena inom sällskapslifvet i Petersburg eller
erinrade i en ton, som hade en lätt anstrykning af förakt
om den gamla tiden i Moskva och deras gemensamma
bekanta där. Icke utan afsikt, såsom Natalia väl märkte,
talade han äfven om den högsta aristokratien, om en bal hos
en ambassadör, på hvilken han varit, om bjudningar till
X och till Y.

Natalia satt hela tiden och teg. Hennes blick gjorde
Boris allt mer upprörd och förlägen, och hans ögon flögo1
allt oftare bort till henne. Etter tio minuter steg han upp
och tog afsked, alltjämt följd af Natalias muntra och
spefulla ögon.

Boris måste efter detta första besök erkänna för sig,
att Natalia utöfvade samma om ej ännu större makt öfver
honom än förut, men han hade också klart för sig, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free