Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3«3 -
»men naturligtvis förstå de icke alls, hvilken skatt de ega
i denna Natascha. Så mycket mer förtjusande framstår
bilden af denna poetiskt fina, älskliga flicka mot den bakgrund,
som dessa snälla hvardagsmänniskor bilda.»
Furst Andrei tyckte sig i Nataschas närvaro vara
försatt till en för honom hittills fullkomligt främmande,
egendomlig värld, en värld som var full af för honom obekanta
fröjdeämnen, samma värld, hvarifrån han tyckt sig förnimma
en fläkt månskensnatten i Otradno. Men nu var denna
värld honom icke längre ett oupphinneligt irrbloss, nu visste
han, huru den var beskaffad, och sedan han själf kommit
in i den, fann han i den en honom förut obekant njutning.
Efter middagen satte sig Natascha på furst Andreis
begäran till pianot och började sjunga. Han stod mèd
några damer vid fönstret och hörde på; då hon sjungit en
stund, blef han alldeles tystr och han kände plötsligt, att
han måste beherska sig för att icke tårarne skulle träda
honom i ögonen, en för honom alldeles ny erfarenhet. När
han stod och såg på Natascha och lyssnade till hennes
toner, kände han sitt hjärta svälla af ljufva känslor, och gång
på gång var det nära, att han fallit i gråt. Hvarför? Var det
för tidigare kärleksminnen, för hans aflidna hustru, för alla
hans besvikna förhoppningar, för hans förhoppningar för
framtiden? — Ja och nej. Hvad som hufvudsakligen gjorde
honom så melankoliskt stämd, var väl dock motsatsen
mellan de både på höjden och djupet vidt gående tankar, som
för stunden rörde sig inom honom, och den trånga jordiska
ram, inom hvilken både han och hon rörde sig.
När Natascha steg upp från pianot, gick hon direkte
fram till honom och frågade, hvad han tyckte om hennes
röst. Men på samma gång syntes det, att hon var
förlägen för hvad hon sagt, emedan hon ehuru för sent fann,
att det icke passade att göra en sådan fråga. Furst An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
