- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
386

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 386 -

umgås med högre stående personer, »medan man endast af
sådana kunde vänta sig några fördelar.

»Tänk på», sade han, »huru långt jag redan har
kommit! Medan mina gamla kamrater ännu äro ingenting, blir
jag vid nästa ledighet regementschef och är dessutom nog
lycklig att vara din man.» Och han steg upp för att kyssa
sin fru på handen och på samma gång lägga till rätta en
matta, som var uppviken i ena hörnet. »Och hvarigenom
har jag uppnått allt detta? Jo,, hufvudsakligen genom att
jag förstått välja mina bekantskaper. Men man måste
naturligtvis också uppföra sig anständigt och ge akt på sina
plikter.»

Han smålog i medvetandet om sin öfverlägsenhet och
tänkte, att äfven hans kära fru endast var en svag kvinna,
som aldrig kunde nå den höjd som mannen; men äfven
Vera log i medvetandet om sin öfverlägsenhet öfver sin käre
man, hvilken visserligen var en hygglig karl, men icke
ofelbar, och liksom alla män hade föga begrepp om lifvet.
Dömande andra efter sin hustru, höll Berg alla kvinnor för
svaga och inskränkta, hvaremot Vera med sin man för
ögonen tänkte, att alla män i likhet med honom endast höllo
sig själfva för kloka, under det de i grund och botten
ingenting begrepo och icke voro något annat än egoister.

Berg omfamnade varsamt sin hustru för att icke skrynkla
till hennes nya spelsmantilj, och kysste henne midt på
munnen.

»Jag skulle önska, att vi icke allt för. snart måtte få
barn», sade han, som om detta var den slutsats, hvartill
han kommit i sitt resonnemang.

»Ja», svarade Vera, »man måste lefva med i världen.»

»En likadan mantilj hade furstinnan Jussupov», sade
Berg med ett belåtet leende.

I detsamma anmäldes grefve Peter Besuchov, och de
båda makarne sågo på hvarandra med en min af tillfreds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free