Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 403 m
blick, som om hon frågade sig, om hon väl vågade, men
kastade slutligen armarne om hans hals och kysste honom.
Furst Andrei höll hennes händer i sina och såg henne
djupt in i ögonen, men hans kä,rlek till henne var icke
längre densamma som förr. Han förnam en egendomlig
känsla; det var icke längre en poetiskt, mystiskt lockande
längtan, utan ett visst medlidande med hennes barnsliga,
kvinnliga svaghet, ett slags fruktan för hennes eftergifvenhet
och lättrogenhet, samt det tunga och på samma gång glada
medvetandet om. en plikt, som nu för alltid förenade honom
med henne. Men om också hans känslor icke voro så idylliska
och poetiska som förr, voro de därför icke mindre allvarliga
och verkliga.
»Är det möjligt att detta är jag — barnet, som hittills
alla ha kallat mig?» tänkte Natalia. »Är det möjligt, att
jag från denna stund är en kvinna, som tillhör denne
obekante, käre, älskade man, som min far värderar så högt?
Är det möjligt, att detta är sant? Är det sant, att jag icke
mer får Vara så uppsluppet glad som förr, att jag nu är
en fullvuxen dam och måste vara ansvarig för hvar enda
handling, hvart enda ord?»
»Har er mor sagt er, att vårt bröllop icke kan ega rum
förr än om ett år?» frågade furst Andrei och såg henne
åter in i ögonen.
»Nej», svarade hon, utan att hafva gifvit akt på,
hvarom han frågade.
»Förlåt mig», sade furst Andrei, »men ni är ännu så
ung, och jag har däremot så mycken erfarenhet af lifvet.
Jag är bekymrad för er skull, ty ni känner ju ännu icke
er själf.»
Natalia lyssnade nu med spänd uppmärksamhet till
hans ord, utan att dock förstå meningen med dem.
’ »Huru långt detta år än kommer att förefalla mig, som
fördröjer min lycka», fortfor furst Andrei, »skall ni dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
