Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4 3
vill» — han vände sig till prinsessan Maria—, »ge dig af
i Guds namn, marsch med dig, marsch, ge dig i väg!»
Efter detta uppträde talade fursten icke mer om denna
sak, men den harm han kände öfver sonens handlingssätt
yttrade sig i hans förhållande till dottern; han hade också
nu funnit två nya sätt att plåga henne, nämligen genom
sina spegloser om styfmödrar och sin uppmärksamhet mot
m:lle Bourienne.
»Hvarför skulle jag inte fria till henne?» gäckades han
med dottern. »Hon blefve ju en utmärkt furstinna!»
Under den senaste tiden hade prinsessan Maria till sin
förvåning märkt, att fadern verkligen mer och mer närmade
sig till fransyskan.
Prinsessan Maria skref till furst Andrei och talade om,
huru deras far hade upptagit hans bref, men hon tröstade
honom med hoppet, att hon med tiden skulle vänja fadern
vid tanken på Andreis giftermål.
Den lille Nikolai och hans uppfostran, hennes broder
och religionen utgjorde prinsessan Marias tröst och
hållpunkt i lifvet; men liksom hvarje människa har behof af
rent personliga förhoppningar, hade också prinsessan Maria
i* djupet af sin själ gömt ett hopp, som var hennes
förnämsta tröst, ett hopp som stärktes genom de pilgrimer,
hvilka fadern ovetande gång efter annan besökte henne. Ju
äldre prinsessan blef och ju mer hon lärde känna lifvet,
desto klarare insåg hon, huru kortsynta människorna äro,
då de här på jorden söka ljus och lycka, arbeta, lida, kämpa
och tillfoga hvarandra ondt endast för att ernå denna
oupphinneliga lycka, som endast finnes i deras inbillning. Alla
ledo de och plågade sig och fördärfväde sin själ, sin eviga
själ för aftt vinna en kortvarig glädje. Kristus, Guds Son,
hade ju stigit ned till jorden och förkunnat för oss, att
detta lif blott är ett lif för ögonblicket, endast en pröfvotid,
och ändå klamra vi oss fast vid det och tro oss däri finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
