Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4»7 —
affärer, men som liksom alla andra bedrog honom, hade
bifogat ett postskriptum: »Kom för Guds skull genast hem
och hjälp oss, om du .vill göra slut på vår olyckliga
belägenhet. »
Detta bref hade önskad verkan. Med sitt sunda
förstånd insåg Nikolai, att här icke fanns lång tid till
funderingar, utan att han under alla förhållanden måste resa hem.
Efter att som vanligt hafva hvilat en stund efter
middagen, lät han sadla sin gamle Mars och sprängde därifrån.
När han några timmar senare kom tillbaka, badande i svett,
meddelade han Lavruschka, som nu hade blifvit hans
betjänt, och de kamrater, som hade samlat sig hos honom,
att han hade anhållit om permission, emedan han önskade
fara hem och helsa på sina föräldrar.
Permissionen beviljades, och hans kamrater*, vid
regementet gåfvo honom till afsked en middag om fyrtiofem
rubel, kuvertet med musik och sång. Rostov och major
Rossov dansade en »trepak» tillsammans; officerarne, den
ene mer drucken än den andre, kysste Rostov, hissade
honom och läto honom falla till golfvet, och soldaterna
hurrade. Så satte man honom i åkdonet och gjorde honom
följe ända till första hästombytet.
Under första hälften af vägen, från Krementschug till
Kiev, voro, som vanligen är fallet, Nikolais tankar kvar vid
de scener han nyss lemnat, hos skvadronen och kamraterna,
men ju längre han kom, desto mer bleknade dessa minnen,
och den frågan trädde allt lifligare fram, huru det väl stod
till i fädernehemmet på Otradno. På sista stationen gaf
han körsvennen tre rubel i drickspengar, för att han skulle
köra så raskt som möjligt, och när han slutligen kom fram,
skyndade han med nervös oro in i huset.
Sedan det första jublet öfver återseendet något hade
lagt sig, kände han sig till en viss grad besviken och ångrade
sin öfverdrifna brådska: här hade ju allting sitt vanliga ut-
Krig och fred. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
