- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
421

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 4 1

få för hennes son. Hennes oro dref henne gång på gång
till dörren till dennes rum, men hon kunde icke märka
någonting annat, än att han sannolikt hade tändt sin pipa
och satt och rökte.

Dagen därpå tog gamle grefven Nikolai afsides och
sade till honom med ett något tvunget leende:

»Du har utan anledning förifrat dig. Mitinka har talat
om allt för mig.»

»Ja, jag visste ju förut, att jag inte skulle förstå
någonting af hela smörjan», svarade Nikolai.

»Du trodde, att han inte hade fört in sju hundra
rubel, men de voro upptagna i transporten på andra sidan.»

»Ja men, pappa, han är ändå en eländig skurk. Jag
vet, att jag har gjort rätt, men om pappa så vill, skall jag
inte alls vidare befatta mig med saken.»

»Nej, min käre gosse!» genmälde grefven helt förlägen,
ty han kände med sig, huru dålig hushållare han var; »nej,
nej, jag ber dig, gå på du och tag reda på, huru det står
till, för, ser du, jag är redan för gammal ...»

»Nej, jag begriper ännu mindre än pappa af det. Må
fan ta alla dessa bönder och transporter!»

Från den dagen lade sig Nikolai aldrig mer i affärerna.

En dag kom likväl grefvinnan och frågade honom om
råd angående en af furstinnan Drubetskoi utställd vexel på
två tusen rubel; huru borde man göra med den?

»Det är mycket enkelt», svarade Nikolai; »jag tycker
hvarken om furstinnan eller om Boris, men de äro ju ändå
gamla vänner till huset och de äro fattiga och då
tänker jag, att vi göra så här», och härmed tog han vexeln
och ref sönder den i bitar.

Detta ädelmodiga beteende af honom rörde grefvinnan
till tårar. Men Nikolai glömde snart detta och allt annat
för ett nytt nöje, som nu lockade, nämligen jakten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free