- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
429

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 429 —

hèlå den öfriga skaran af hundar, som hetsades af Danilo,
sättande i vildaste språng och under ett gnällande tjut, och
strax efter bröt sig Danilo själf badande i svett fram genom
buskarne. Det formligen rykte af hans häst, och själf hade
han under vägen förlorat sin mössa.

»Hoiho, hoiho!» vrålade han och pekande med
hundpiskan mot grefven skrek han: »Att släppa igenom vargen
så där! Ni ä’ mig ena fina jägare!»

Grefven blef alldeles häpen öfver jägarens oförskämdhet,
men han drog dock, godmodig som alltid, munnen till ett
leénde. Han vände sig oin för att säga något till Semjon,
men denne hade redan sprängt i väg för ätt om möjligt
spärra vägen för vargen. Denne försvann dock i snåren,
ehuru han nu ansattes från två sidor.

5.

Emellertid stod Nikolai på sin post, väntande på
vargen. Allt efter som drefvet närmade eller aflägsnade sig
och hundskallet alltså hördes starkare eller svagare samt
dreffolkets rop än tydligt hördes, än tystnade, försökte han
döma till jaktens gån g. Han gjorde väl tusende olika
slutledningar, från hvilket håll djuret kunde komma, ja, han
bad till och med, ätt Gud måtte låta vargen komma i hans
väg. Tusende gånger flögo under denna halfva timme hans
blickar under den yttersta spänning längs efter skogsranden,
vid hvars bortersta ända han nätt och jämt kunde skönja
farbror, som där stod på post med mössan neddragen öfver
öronen. Nikolai tänkte på alla sina motgångar ända från
Austerlitz till spelpartiet hos Dolöchov; skulle han också nu
hafva samma hemska otur? Han bad, att Gud åtminstone
denna gång måtte vara honom nådig.

Då såg han plötsligt, att någonting närmade sig till
honom ute på föltet. »Kan det vara möjligt, att det är en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free