- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
431

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 43i —

och höll sig jämsides med vargen, tydligen i afsikt att hinna
om honom och anfalla honom framifrån. Men vargens språng
voro så lätta och snabba ocb[ den gamle hundens så tunga,
att det var lätt att se, att denna beräkning skulle slå fel.
Redan såg Rostov skogen nära framför sig, som vargen
sträfvade att nå, men i detsamma kom en jägare med flere
hundar honom till mötes, hvarigenom hans hopp vaknade
på nytt. En tigerfläckig tik störtade nu rakt på vargen och
det var nära, att hon hade sprungit omkull honom. Men
vargen var hastigt på benen igen och kastade sig öfver tiken,
så att denna blödande och erbarmligt tjutande borrade ner
hufvudet i jorden. Rostov skrek oupphörligt:

»Karai, Karai! Pil på honom! Ululu! Hurra!»

Den’ gamla hunden, som endast var ett halft dussin
steg bakom vargen, hann nu åter upp honom, kastade sig
öfver honom, fattade honom i strupen, och båda rullade
tillsammans ned i en djup vattenpöl; den efterföljande
hundflocken kastade sig efter dem, och man såg på en stund
endast hufvuden, ryggar och ben om hvarandra i hastig
förvirring dyka upp ur vattnet. Medan Nikolai så stod och
såg på, huru hundarne och i synnerhet den gamle Karai
hårdt ansatte vargen nere i pölen, föreföll det honom, som
om detta vore det lyckligaste ögonblicket i hans lif.

Han var redan i begrepp att sitta af och ge vargen
nådestöten, då denne med ens kom upp med hufvudet, så
med frambenen och, skakande hundarne ifrån sig, med ett
enda språng var uppe ur gropen och helt makligt började
trafva sin väg. Med håret stående på ända och sannolikt
både rifven och biten kom nu också Karai långsamt kraflande
ur gropen.

»Ack, min Gud, en sådan olycka!» ropade Nikolai,
alldeles utom sig af harm.

Då kom en jägare sprängande från andra sidan, gensköt
vargen och ställde denne åter med sina hundar. Snart in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free