- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
432

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fP 432 —

funno sig äfven Rostov, farbror och en mängd andra jägare,
och nu fanns icke längre någon utsikt för vargen att undkomma.

Då Danilo hörde ropen, närmade sig äfven han, och
vid åsynen af Karai trodde han, att allt var slut. Men då
jägarne icke stego af hästarne och han kommen närmare
såg, huru vargen sökte att göra sig fri från hundarne, satte
han sin häst i galopp, men icke hän mot det ställe, där
vargen var, utan i riktning mot skogen för att afskära
återtåget dit för besten. Hans beräkning visade sig fullt riktig,
ty nu nådde han fram till vargen, just när denne ställdes
af hundarne. Utan att yttra ett ord, hållande den
skarpslipade knifven i den venstra handen och med den högra
piskande hästens flämtande sidor, störtade han fram mot
vargen. Nikolai hade icke märkt Danilo, förr än han hörde
fallet af en tung kropp och såg att Danilo redan midt i
massan af hundar låg på ryggen af vargen och höll fast
honom i öronen. Nikolai gjorde sig färdig att gifva besten
dödsstöten, men Danilo ropade: »Behöfs inte! Vi lägga
kafvel i munnen på honom.»

Man sköt in en käpp mellan vargens käkar och band
fast den vid hufvudet, benen hopsurrades, och så lades han
under de kringståendes fröjderop på en häst och fördes så
under hundarnes glädtiga skall till samlingsplatsen. Alla
kommo nu dit för att få se vargen. Där låg han med sitt
breda hufvud och den mellan käftarne instuckna käppen och
stirrade med sina glasartade ögon på hela denna massa af
hundar och människor, som omringade honom. Alla kommo
fram för att få taga i honom, och äfven gamle grefven
ryckte honom i benet och sade:

»En präktig pojke dét här, Danilo!»
Danilo tog af sig mössan och svarade:
»Ja, ett riktigt praktexemplar, ers nåd!»
»Ser du nu, Danilo, att du inte behöfde bli ond —
vi ha ju honom ändå!» sade grefven godmodigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free