Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 7 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 443 Uf
och bakom henne ännu flera ansikten blefvo synliga. Men
Natascha bad med en röst, som om lifvet berodde på det:
»Mera, mera, farbror!»
Då steg den gamle herrn upp, i det ëtt putslustigt
leende efterträdde den förra allvarliga minen, och slog an
de första takterna till en dans:
»Upp med dig, lilla grefvinna!»
Natascha kastade hastigt af sig schalen, sprang fram
och ställde sig med händerna i sidorna midt i rummet samt
såg sig omkring med ett triumferande, skälmskt leende, under
det hon väntade på tecken att börja.
Hvarest, huru, när hade denna dotter af en grefve
lärt sitt äkta ryska väsen, då hon hittills hade uteslutande
uppfostrats af en fransyska ? Hela hennes hållning och
uppträdande var så oefterhärmligt äkta ryskt, att man ej hade
kunnat ana det hos henne. Alla sågo på henne med
förtjusning. Hon gjorde allt hvad som hörde till folkdansen
så fullständigt, så riktigt, att hushållerskan, som hade räckt
henne den duk som Natascha skulle hålla i handen under
dansen, än skrattade och än grät, när hon såg denna eleganta,
i siden och sammet klädda, för henne obekanta
grefve-dotter göra allt bättre, än hvad hon själf eller någon annan
af tjänarne kunde göra det.
»Nu, min lilla grefvinna — klappadt och klart . . .
marsch!» sade farbror leende, då dansen var slut. »Nu är
det nog, lilla mutter! Fattas bara nu att du får dig en
vacker gosse till man.»
»Hon har en redan!» sade Rostov med ett
egendomligt leende.
>0!» utropade den gamle herrn förvånad och såg
frågande på Natalia. Denna nickade bekräftande.
»Och en sådan rar en!» tillade hon. Men hon hade
knappast sagt ut orden, förr än nya tankar uppstodo inom
henne. »Hvarför hade Nikolai smålett så egendomligt? Tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
