- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
445

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 8 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 445 Uf

mycket främmande på Otradno; det var dagligen flere
dussin persöner, som spisade vid grefvens bord. Likaså
fordrade jaktbetjäning och hundar, hvilkas antal nu
ytterligare hade ökats af Nikolai, betydande summor, och i stallet
stodo femtio hästar. Äfven medförde grefvens spel betydande
utgifter, då han alltid höll sina kort så, att hans grannar
kunde se dem, och dessa begagnade sig däraf. Grefven
befann sig alltså som i ett jättenät, hvars maskor allt mer
och mer sammandrogos omkring honom, och han var själf
för svag att rifva sönder det.

Grefvinnan, som visste allt detta, satte sitt sista hopp
på, att Nikolai skulle göra ett rikt parti, och hon hade fäst
blicken på Julia Karagin, som nu efter sina bröders död
var en rik arftagerska. Grefvinnan skref därför till Julias
mor och erhöll hennes bifall till planen jämte en bjudning
till Nikolai att komma till Moskva. Nu började grefvinnan
genast att förbereda sin son och slog omkring med, att hon
hade ett godt parti i kikaren åt honom. Litet senare
började hon omnämna Julia Karagins namn i mycket
berömmande ordalag. Nikolai förstod hvad hans moders afsikt
var och beslöt att med ens bringa denna punkt på det
klara. Han sade därför en gång:

»Men, kära mamma, om jag nu älskade en fattig flicka
— skall jag då offra min heder och min kärlek för en summa
penningar?»

»Nej, inte det, Nikolai», sade grefvinnan förvirrad och
började gråta. »Men . . . jag önskar ju bara din lycka.»

»Gråt inte, mamma! Säg bara hvad mamma vill jag
skall göra, och jag skall foga mig efter mammas vilja, det
må vara huru påkostande som helst för mig.»

»Nej, nej!» svarade grefvinnan och torkade sina tårar.
»Du förstår mig icke. — Låt oss tala om någonting annat.»

Frågan lemnades nu å sido för en tid. Att den nu
berörts hade endast till följd, att Nikolai tyckte sig älska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free