Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 Uf
under de många olika förklädnaderna, men däraf stördes
ingalunda den allmänna glädjen, utan snarare förhöjdes. Man
hade för de många upptågen knappast ens tid att intaga
några förfriskningar. Slutligen tog dock naturen ut sin rätt,
och man företog sig några enklare sällskapslekar samt
berättade sagor och om de olika sätten att få veta sitt öde.
»Ladan, mamma —I huru är det med ladan? Tala
om det!» bad en af husets döttrar!
»Det är helt enkelt: man går bara ensam in i en lada,
och får man då höra någon tröska, är det ett dåligt tecken,
men hör man sädeskornen falla, bådar det godt.»
»Låt mig få gå i ladan!» bad Sonja, och då ingen
motsade henne, gick hon.
Nikolai, som hela denna afton varit mer betagen i henne
än någonsin förut, smög sig obemärkt efter henne en annan
väg. Som Sonja kom och gick mot ladan, blef hon varse
Nikolai, som hon genast kände igen, då det var månljust,
och skyndade emot honom. Han smög armarne in under
hennes pels, slingrade dem kring hennes lif och kysste henne.
Den lilla täcka Sonja besvarade eldigt och varmt hans kyssar,
och under en lång stund kunde de icke fä fram annat än
ett sakta och ömt framhviskadt: »Sonja!» — »Nikolai!»
Så gingo de. på olika vägar tillbaka in igen, utan att
någon annan än Natalia hade någon aning om deras lilla
tete-à-tëte.
På hemvägen ställde Natalia så till, att Nikolai och
Sonja 6amt några af de utklädda tjänstflickorna åkte
tillsammans. Nu tänkte han icke längre på att köra i kapp,
han hade ögon endast för Sonja och beslöt inom sig att
aldrig, aldrig svika henne. Vid minnet af hennes kyssar
glömde han allt annat.
»Är min lilla Sonja glad?» frågade han med ett ömt
tonfall, lutande sig ned mot hennes öra.
»O, Nikolai!» var det enda hon kunde svara, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
