- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
475

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 9 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hafva fängslat en så ståtlig och af damerna uppburen
kavaljers uppmärksamhet.

Under nästa mellanakt sade Helena till grefve Rostov:

»Men gör mig då bekant med edra förtjusande flickor,
om hvilka redan hela staden talar.»

Natascha, som hörde hennes ord, reste sig och helsade,
lifligt rodnande af glädje öfver de smickrande orden.

»Skäms ni inte, grefve Rostov, att begrafva sådana
pärlor ute på landet», fortfor Helena. »Jag skall göra allt
hvad jag förmår för att söka roa dem under den tid jag
stannar här.»

Hon bad Natalia komma öfver i hennes loge under
den återstående delen af operan, och Natalia efterkom genast
hennes begäran.

Under tredje mellanakten kom Anatol in i logen till dem.

»Tillåt mig presentera min bror för er», sade
grefvinnan.

Anatol tog plats bredvid Natalia och sade henne, att
han länge hade sökt nöjet fä göra hennes bekantskap. På
många andra gjorde Anatols själfkära och segervissa
uppträdande ett obehagligt intryck, men Natalia tyckte i sin
oerfarenhet, att han var en af de angenämaste och
behagligaste unge män hon kände.

»Vet ni hvad, grefvinna», sade han plötsligt, som om
de redan varit gamla bekanta med hvarandra, »vi hålla på
att anordna en karusell i kostym, och i den måste ni vara
med. O, det kommer att bli förtjusande angenämt! Jag
ber er — kom med oss! Säg ... ni säger ju ja?»

Under det han talade och alltjämt med giriga blickar
fixerade hennes ansikte, hals och armar, greps Natalia
småningom af en för henne hittills främmande känsla. Det
föreföll henne, som om det mellan denne man och henne
icke fanns den skranka, som hon eljes alltid tyckt sig finna
mellan henne och andra män. Hon kände sig vara honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free