- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
485

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville stanna kvar ännu en stund. Och hvarest hon än var,
och med hvem hon än talade, kände hon, att Anatol följdé
henne med sina blickar. Hon gick in i toalettrummet för
att fösta en garnering, som lossnat, och uppsöktes där
genast af Helena, söm skrattande böljade tala om broderns
kärlek. De gingo sedan tillsammans üt i ett angränsande
rum, och här mötte de Anatol. Grefvinnan Helena försvann
plötsligt, och hon var ensam med honom.

»Jag får ju icke komma hem till er», sade han, och hans
röst darrade af passion. »Men är det möjligt, att jag aldrig mer
skall få se er? Jag älskar er ju ända till galenskap! Skall
jag dä aldrig få . . .» han spärrade vägen för henne,
närmade sitt ansikte till hennes, och hans eldiga, lidelsefulla
ögon voro så nära intill hennes, att hon icke kunde taga
sin blick från honom. »Natascha!» hviskade han frågande,
i det han fattade hennes händer, som han ömt tryckte.
»Natascha!»

»Jag förstår icke .. . jag vet icke, hvad jag skall säga*,
sade hennes skrämda blickar . . . Ett par brännheta läppar
berörde hennes . . . men i detsamma kände hon sig fri ur
hans omfamning. Ljudet af steg och fraset af en klädning
hade hörts vid dörren, och grefvinnan Helena visade sig
åter. Förvirrad såg Natalia sig om, fäste därpå blicken på
Anatol, som för att begära en förklaring af honom, och
ämnade aflägsna sig.

»Ett ord! För Guds skull ett enda ord!» ropade
Anatol, och hon stannade, då hon önskade, att han skulle
utsäga detta ord, som väl skulle förklara allt för henne och
sätta henne i stånd att svara något.

»Natalia, ett ord, ett enda!» upprepade Anatol,
tydligen utan att veta, hvad han sade, och han upprepade det
så länge, att grefvinnan Helena slutligen gick fram till dem,
och de begåfvo sig alla tre ut i salongen. Kort därpå foro
Rostovs hem, då grefven på inga villkor ville stanna till supén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free