Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 488 —
af förtviflad öfver det olycksaliga missförståndet. Huru än
hennes fader tänkte, bad hon dock Natalia tro, att hon
(prinsessan) uppriktigt skulle älska sin broders utkorade och
vore beredd att offra allt för henne. »För öfrigt må ni
icke tro», skref hon, »att min fader har någonting emöter.
Han är en sjuk gammal man, som man måste hafva
öfverseende med; men han är god och kommer säkert, också
han, att älska den, som utgör hans sons lycka.» Till sist
bad hon, att Natalia ville bestämma, när de kunde få återse
hvarandra.
När Natalia hade läst brefvet, satte hon sig genast till
skrifbordet för att skrifva ett svar och började raskt och
mekaniskt: »Min kära prinsessa!» Därmed stannade pennan,
ty hvad kunde hon väl nu skrifva efter allt, som hade händt
dagen förut? »Nej, allt är nu slut ... allt är nu
annorlunda . . . jag måste slå upp med honom . . . Men bör jag
göra det?» För att slippa ifrån dessa obehagliga tankar
lade hon ifrån sig pennan och sökte upp Sonja.
På eftermiddagen läste hon ännu en gång igenom
prinsessan Marias bref. »Hvarför kan jag icke älska dem båda
på en gång?» frågade hon sig. »Då hade jag kunnat vara
lycklig . .. men jag kan icke välja mellan dem. Huru skall
jag kunna tala om det här för furst Andrei, eller huru skall
jag kunna dölja det för honom? Måste jag då för alltid
afstå från hans kärlek, som gjort mig så lycklig?»
»Fröken», hviskade sakta en kammarjungfru, sorA hade
kommit in, »en gosse har gifvit mig det här och bedt mig
för Kristi skull att lemna er det.» Och hon räckte Natalia
ett bref och aflägsnade sig.
Utan att tänka på något bröt Natalia sigillet och såg
nu, att det var ett kärleksbref från Anatol. Hon begrep
till en början icke ett ord af det, men det hade hon dock
klart för sig, att detta bref var från honom, från den man,
som hon ändå älskade högst af alla. Ja, så var det, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
