- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
499

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ag 499 —

tvärtom hjälpt dig med allt, skaffat reda på presten och
skaffat dig pass och penningar?»

»Jo, och det tackar jag dig också för. Tror du, att
jag inte är tacksam för hvad du har gjort? Och Anatol
omfamnade Dolochov med en suck.

»Ja, jag har hjälpt dig, men jag måste också säga dig
sanningen. Saken är både farlig och dum. Du enleverar
henne — godt! Men huru skall det gå sedan? Det
kommer att bli bekant, att du är gift förut, och så marsch
inför rätta med dig.»

»Pah, dumheter!» utbrast Anatol och rynkade pannan.
»Jag har ju redan förklarat för dig, att om giftermålet icke
är giltigt, så är |ag icke heller ansvarig för det, och om det
också är giltigt, så gör det ingenting, ty i utlandet vet ingen
någonting om det. Har jag inte rätt kanske? Visst har
jag rätt — det lönar inte att tala om det mera.»

»Men låt bli det ändå! Det blir bara ett band
på dig.»

»Dra åt fanders», ropade Anatol och gick ut i det
andra rummet, men han kom genast in igen och satte sig
med benen i kors på en stol. »Vete tusan, hvad som går
åt mig. Men hon är ju vacker som en gudinna.»

Dolochov såg på honom i med ett kallt leende och sade:

»Men när pengarne bli slut — huru skall det då bli?»

»Det vet jag inte själf. Men hvad tjänar det till att
tänka på det skräpet!» och han såg på klockan och gick
åter lit i det andra rummet.

»Äro ni inte färdiga snart?» ropade han till tjänarne.

Dolochov tillsade emellertid en betjänt, att denne skulle
anskaffa mat och dryck på resan, samt begaf sig därpå till
det rum, där Chvostikov och Makarin befunno sig. Anatol
hade åter kommit in i kabinettet och låg på en divan med
händerna under hufvudet, under det ett lyckligt leende
spelade kring hans läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free