Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5°9 —
icke rörde på sig, men denna sof icke, utan låg och stirrade
rakt framför sig med vidt uppspärrade ögon.
Dagen därpå kom grefven tillbaka från sin resa; han
var vid det bästa lynne, då han hade sålt sitt gods på
mycket förmånliga vilkor, hvarför också nu ingenting vidare
hindrade honom från att så snart som möjligt återvända hem
för att fä se huru hans grefvinna befann sig. Fru
Afrossimov hade sagt honom, att Natalia varit opasslig, men att
hon nu redan befann sig på bättringen. Natalia kom dock
denna morgon icke ned ur sitt rum, utan satt vid fönstret
och stirrade med sina feberheta ögon ned på folket och
åkdonen nere på gatan. Kom någon in, vände hon sig
häftigt om mot dörren i tanke att det var Anatol eller
åtminstone någon, som kom till henne med underrättelser från
honom.
Då hennes far kom in för att höra hiir det stod till
med henne, steg hon icke en gång upp. för att helsa på
honom, utan återtog genast sin kalla, likgiltiga min, då hon
sett, att det icke var Anatol som köm.
»Hvad är det åt dig, min lilla Natalia? Är du sjuk?»
frågade grefven deltagande.
Natalia svarade först efter en stund:
»Nej, jag är icke sjuk!»
På hennes fars oroliga frågor, hvarför hon var så
nedslagen, försäkrade hon honom, att det icke hade något att
betyda och att han icke behöfde vara orolig, och fru
Afrossimov bekräftade Natalias försäkring, att ingenting hade händt.
Men då grefven närmare tänkte på sin dotters föregifna
sjukdom och hennes förstämning samt på Sonjas och fru
Afros-simovs förlägna utseende, kände han sig dock öfvertygad
om, att något måtte hafva förefallit, som man ville hålla
hemligt för honom. Men han älskade lugnet och ansåg för
bäst att undvika alla frågor; det enda som oroade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
