- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
511

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Si* —

oroar honom, han är alltid munter och belåten. Hvad skulle
jag inte vilja gifva, om jag hade ett sådant lynne.»

När han kom fram till fru Afrossimov, sade honom
betjänten, att »frun» bad honom stiga in till henne i
budoaren.

Då dörren till salen öppnades, såg Peter Natalia sitta
vid fönstret. Ett ovanligt hårdt och bittert uttryck låg
öfver hennes bleka, förvridna anletsdrag. När hon såg honom
komma in, reste hon sig och gick ut ur rummet, utan att
helsa på honom.

»Hvad har händt?» frågade Peter fru Afrossimov, då
han kommit in till henne i budoaren.

»Jo, det är vackra saker, må ni tro!» svarade hon.
»Jag är redan nära sextio år, men ännu har jag aldrig
varit med om en sådan skandal!»

Och efter att hafva låtit Peter gifva henne sitt
hedersord på, att han skulle iakttaga en obrottslig tystnad,
berättade hon nu för honom hela historien om Natalia och
Anatol.

Alldeles häpen satt Peter och hörde på, hvad hon hade
att förtälja, och han trodde knappast sina öron. »Huru
kunde det vara möjligt, att hans bäste väns fästmö, denna
så älskliga flicka, kunde hafva förrådt en furst Andrei
Bol-konski för en sådan lymmel som Anatol, hvilken dessutom,
enligt hvad Peter hade sig bekant, redan var gift? Nej,
det kunde han icke tro. Skulle det då kunna vara möjligt,
att icke heller hon är bättre än min dåliga hustru?» tänkte
Peter, och han kände det varmaste medlidande med sin
vän. »O, du store Gud, hvilket svårt slag för hans
stolthet!» Oeh ju mer han beklagade sin vän, med desto större
förakt tänkte han på Natalia, hvilken med en min af sårad
värdighet hade lemnat salen. Han visste ju icke, att
Nata-lias inre under denna mask af sårande köld var fullt af
förtviflan, blygsel och förödmjukelse, och att hon icke rådde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free