- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
513

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 513 —.

men grefven kom oupphörligt tillbaka till sina bekymmer.
I detsamma kom Sonja in i salen helt upprörd.

»Det står inte bra till med Natalia», sade hon. »Hon
är inne på sitt rum, men vill gärna tala med grefve
Besu-chov. Fru Afrossimov är inne hos henne.

»Ni är Bolkonskis vän, och hon har visst någonting,
som hon vill meddela er», sade grefven. »Åh, Herre Gud,
allt var så lugnt och bra ...» utropade han och lemnade
rummet.

Fru Afrossimov hade talat om för Natalia, att Anatol
redan var gift, men Natalia vägrade att sätta tro till hennes
ord, och då hon önskade höra hvad Peter visste därom, bad
hon Sonja gå efter honom. Under det de gingo genom
korridoren till Natalias rum, meddelade Sonja Peter allt hvad
hon visste om saken.

Natalia var likblek och stirrade oafvändt på honom
med sina feberglänsande ögon, som om hon velat fråga
honom, om han var en vän eller liksom alla andra en fiende
till Anatol. För öfrigt syntes det tydligt, att hon icke det
ringaste brydde sig om Peter.

»Han vet allt», sade fru Afrossimov och pekade på
Peter, i det hon vände sig till Natalia; »han kan säga dig,
om jag har talat sant eller icke.»

Som ett hetsadt, anskjutet villebråd, som ser hundarne
och jägaren närma sig, stirrade hon än på den ene, än på
den andre.

»Min grefvinna!» började Peter och slog ned ögonen.
Han kände medlidande med henne och afsky för den rol
han här spelade; »om det är sant eller osant, hvilket väl
måtte vara likgiltigt för er, emedan ...»

»Så är han alltså gift?» afbröt honom Natalia.

»Ja, han är gift!»

»Och gift sedan lång tid tillbaka? Ge mig ert
hedersord på det?»

Krig och fred. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free