- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
520

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 520 —

taga hans sons uppfostran, upptog han åter samtalet om
Speranski, som de båda herrarne under tiden hade fortsatt.

»Om man hade haft några bevis om förräderi eller på
att han underhållit hemliga förbindelser med Napoleon, borde
detta hafva offentligen bekantgjorts», sade furst Andrei i
hetsig ton. »Jag har aldrig varit personlig vän med
Speranski, men jag älskar rättvisan.»

Peter lade märke till, att hans vän, liksom fallet ofta
var med honom själf, kände ett oemotståndligt behof att
hetsa upp sig och disputera om hvad som helst, endast för
att om möjligt kunna döfva eller förjaga andra plågsamma
tankar. Han förifrade sig öfver förhållanden, som annars
voro honom fullkomligt likgiltiga, och hela hans väsen
vittnade om jäsningen och oron inom honom.

Furst Meschtscherski aflägsnade sig om en stund, och
furst Andrei tog Peter under armen och förde honom med
sig in i det rum, som hade ställts i ordning för honom, och
där en tältsäng blifvit inburen och en mängd koffertar och
andra effekter stodo kringströdda på golfvet. Furst Andrei
gick till en af koffertarne och tog fram ur den ett paket.
Hans rörelser voro häftiga och tvära, och han stod tyst
tvekande ett ögonblick, innan han vände sitt dystra ansikte
mot Peter.

»Förlåt, att jag besvärar dig!» sade han slutligen doft.

Peter förstod, att fursten ville tala om Natalia, och
| hans breda ansikte antog genast ett uttryck af det
inner-I ligaste medlidande. Furst Ardrei fann sig retad af denna
medlidsamma min, som man kunde höra då han med fast
och skarp röst fortfor:

»Grefvinnan Rostov har behagat slå upp med mig, och
ett rykte har kommit till mina öron, att din svåger Anatol
Kuragin lär hafva anhållit om hennes hand eller något
sådant ... Är det sant?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free