- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
521

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 521 —

»Både sant och osant», började Peter, men furst
Andrei afbröt honom:

»Här äro hennes bref och hennes porträtt! Lemna dem
åt grefvinnan, när du träffar henne.»

»Hon är mycket sjuk», anmärkte Peter.

»Såå ? Är hon kvar här än ? Men Kuragin — hvarest
är han?» frågade han häftigt.

»Nej, han har rest. Hon har varit nära döden ...»

»Jag beklagar på" det högsta!» sade furst Andrei kallt
med sin fars elaka och obehagliga leende. »Herr Kuragin har
alltså icke funnit nåd med sitt frieri hos grefvinnan?» och
åter spelade samma leende kring hans läppar.

»Han kunde ju icke gifta sig med henne, då han
redan förut har en hustru», sade Peter.

Furst Andrei lät höra ett kort, hest skratt.

»Men hvarest håller han då hus nu, denne herr
svåger? Skulle jag kunna få veta det?»

»Jo, han har farit till Peters . . . nej, jag vet inte
bestämdt, hvarest han nu är», svarade Peter.

»Nå ja, det kan också vara alldeles likgiltigt. Lemna
nu det här åt grefvinnan och säg henne, att hon är
fullkomligt fri och att jag önskar henne allt möjligt godt.»

Då Peter tog emot paketet, gaf fursten honom en
frågande blick, som om han besinnade sig, om han icke
hade något vidare att säga, eller ville höra, om icke Peter
hade något att säga.

»Hör ni — mins ni vår dispyt i Petersburg?» frågade
Peter plötsligt. »Kommer ni ihåg ...»

»Ja, ja, jag minns», afbröt honom furst Andrei hastigt,
»jag sade, att man måste förlåta en kvinna hvarje felsteg.
Men jag sade icke, att jag kunde göra det. Nej, det kan
jag. icke!»

»Hvarför icke?» frågade Peter.

Furst Andrei föll honom åter i talet och ropade häftigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free