Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 20 - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 522 —
»Hvad för slag! Det kan väl inte vara din mening,
att jag åter skall anhålla om hennes hand, spela den
ädelmodige och så vidare? Det vore väl mycket vackert, men
jag kan icke förmå mig till att bli denne herr Kuragins
efterträdare, och vill du vara min vän, skall du icke tala
till mig mer om den här saken, aldrig mer om henne
eller något annat af det här. Lemna henne nu paketet,
och farväl med dig!»
Peter gick och sökte upp gamle’fursten och prinsessan
Maria. Gamle herrn tycktes vara lifligare och vid bättre
humör än vanligt, hvaremot prinsessan Maria nu i allo
återfått sitt vanliga sätt och utseende; men ändå märkte Peter
tydligt bakom hennes deltagande för brodern hennes glädje
öfver, att detta parti blef om intet, och Peter fick häraf en
aning om, hur mycket hela familjen föraktade och afskydde
Rostovs.
Vid middagsbordet föll åter talet på kriget, som åter
hotade att bryta ut, och furst Andrei disputerade än med
sin far, än med Peter och än med Desalle med en eld
och ifver, hvars egentliga orsak Peter blott allt för väl
kände till.
21.
Redan samma afton for Peter till Rostovs för att
utföra det uppdrag han erhållit. Grefven var på klubben,
och Natalia låg till sängs, hvarför han öfverlemnade paketet
till Sonja. Därpå gick han in till fru Afrossimov, som var
nyfiken att få veta, huru furst Andrei hade burit sin
missräkning. Han hade icke talat med henne lång stund, förr
än Sonja kom och meddelade honom, att Natalia
nödvändigt ville tala med honom. . .
»Men det är ju alls icke städadt i hennes rum!» sade
fru Afrossimov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
