- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
533

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 1 - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 533 —.

Danzig och Königsberg. I hvar och en af dessa städer
mottogo tusentals människor honom med känslor, som
vexlade mellan bäfvan och hänryckning. Hans armé tågade
allt längre mot öster, och Napoleon följde ilsnabbt i spåren,
tidt och ofta ombytande de sex hästarne för sin vagn. Den
i o juni hann han upp den och låg den natten i Wilkovice
i en polsk grefves slott, som blifvit iordningställdt för
honom. Dagen därpå for han förbi hären och kom fram till
Niemens strand. Förmiddagen den 12 juni började hans
förtrupper att gå öfver denna flod;, den förste, som satte
foten på rysk jord, var en polsk ulanöfverste.

2.

Ungefär samtidigt hade kejsar Alexander uppehållit sig
längre än en månad i Wilna, upptagen af revyer och
parader. Ingenting var dock i ordning för ett krig, som
likväl alla väntade och till hvars förberedande kejsaren hade
anländt från Petersburg. Icke heller nu hade man kunnat
komma till någon enighet om fälttågsplanen. Ja, ännu
efter det kejsaren sedan månader hade befunnit sig vid
högkvarteret, voro meningarna ännu mer skiljaktiga än förut,
om hvilken plan af alla dem som föreslagits, skulle
definitivt antagas. Hvar och en af de tre arméer, hvari den
ryska krigsstyrkan var delad, hade sin särskilde
öfverbefälhafvare, men någon gemensam general en chef för det hela
fanns icke, ty icke heller kejsaren själf hade öfvertagit denna
post. Ju längre kejsaren stannade i Wilna, desto lamare
pådrefvos rustningarna för kriget. Till sist såg det ut, som
om man icke egnade ens en enda tanke däråt. Alla de
personer, som omgåfvo kejsaren, tycktes endast sträfva efter
att genom angenäma tidsfördrif bringa det förestående
kriget i glömska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free