Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 537 —.
i stånd att genom sin min och genom några små försiktiga
antydningar låta några framstående personer på balen
förstå, att han visste en hel mängd, som måste hållas hemligt
för alla andra; härigenom växte naturligtvis hans anseende
ännu mer.
Den oväntade underrättelsen om, att fransmännen hade
öfvergått Niemen, kom som en blixt från klar himmel öfver
alla, som här i månader gått och väntat, att en vändning
skulle inträffa i det politiska läget. Vid första intrycket af
underrättelsen hade kejsaren, upprörd och förbittrad, fällt
dettà nyss anförda yttrande, som så fullständigt lade hans
känslor i dagen, att han själf kände sig helt belåten därmed,
och som efteråt har blifvit så berömdt.
Då kejsaren kommit tillbaka från balen till
högkvarteret, skickade han klockan två på natten efter sin sekreterare
Schischkov och befallde denne att sätta upp en dagorder
till trupperna och èn skrifvelse till fältmarskalken furst
Sol-tikov, hvari l\an önskade, att särskildt de orden skulle
betonas, att han icke skulle sluta fred förr, än den siste
fransmannen hade lemnat Rysslands jord.
Dagen därpå afgick följande på franska skrifna bref till
Napoleon:
»Min herr broder! I går fick jag veta, att, trots den
trohet, hvarmed jag iakttagit mina förbindelser mot Eders
Majestät, hafva Edra trupper dock öfverskridit Rysslands
gränser, och därjämte erhåller jag från Petersburg en not,
hvari grefve Lauriston som orsak till detta infall angifver,
att Eders Majestät har ansett kriget förklaradt från det
ögonblick furst Kurakin begärde sina pass. De skäl, hvarpå
hertigen af Bassano grundade sin vägran att lemna honom dem,
skulle aldrig hafva kunnat komma mig att tro, att detta
steg någonsin skulle tagas som förevändning för ett anfall.
I själfva verket har detta sändebud aldrig varit bemyndigadt
därtill, såsom han ju också själf har förklarat, och när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
