- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
543

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§§ 543 —

tid att lyssna till hvad andra hafva att säga. »Fins det
någon möjlighet att lära känna lifvet från den angenäma
sidan?» tycktes uttrycket i hans ansikte fråga, då man som
jag måste arbeta på en smutsig gård, sittande på en tunna.
Det största nöje detta slags människor känna till är att
alltjämt paradera med, huru strängt sysselsatta de äro. Äfven
nu, när Balaschev fördes till honom, beredde marskalk
Davoust sig själf detta nöje. Då den ryske generalen
närmade sig, fördjupade han sig ännu mer i sitt arbete och
kastade endast öfver glasögonen en hastig blick på Balaschev,
hvilken genom inflytandet af den vackra morgonen och det
samtal han nyss haft med Murat kände sig upplifvad och
därför visade en glad, obesvärad min. Davoust steg icke
upp, rörde sig icke en gång, men hans min blef ännu
dystrare och bistrare än förr, och han drog munnen till ett
elakt leende. När han märkte det intryck af obehag, som
detta mottagande afspeglade på Balaschevs ansikte, lyfte han
ändtligen kallt på hufvudet och frågade, hvad han önskade.
Balaschev, som antog, att han blef mottagen på detta sätt
endast emedan Davoust icke visste, att han var kejsar
Alexanders generaladjutant och till och med afsänd för att
å hans vägnar tala med Napoleon, skyndade sig att upplysa
marskalken om hvem han var samt om ändamålet med sin
sändning. Mot hans förväntan blef Davoust, sedan han
hört hvad Balaschev hade att säga, ännu mer barsk och
frånstötande.

»Hvarest är brefvet?» frågade han. »Lemna det åt
mig, skall jag skicka det till kejsaren.»

Balaschev invände, att han hade befallning att
personligen framlemna brefvet till kejsaren.

»Eder kejsares befallningar torde kanhända åtlydas i er
här, men här», sade Davoust, »har ni att göra hvad man
tillsäger er om.»

Och för att låta den ryske generalen ännu mer känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free