Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 563 -
hände honom på den senare tiden, »så kan jag bara säga
ett: om det råder missförstånd er emellan, så ligger
anledningen därtill uteslutande däri, att här vistas en kvinna, som
icke är värdig att vara sällskap åt min syster.»
Den gamle fursten hade i början stirrat på honom
med vidt uppspärrade ögon, därpå drogs hans mun till ett
affekteradt leende, som blottade den breda lucka mellan
tänderna, vid hvilken furst Andrei aldrig kunde vänja sig.
»Hvilken kvinna, kära du? Hä? Har hon redan
varit framme och skvallrat?»
»Jag har ingen lust att uppträda som domare», sade
furst Andrei i en bitter och hård ton,» men ni har önskat
höra min mening, och då har jag sagt och skall alltid säga,
att prinsessan Maria icke har någon skuld i det här, utan
— fransyskan.»
»Såå ... du sätter dig till doms öfver mig», sade den
gamle fursten halfhögt och, såsom furst Andrei tyckte,
något förvirrad, men så sprang gubben plötsligt upp och
skrek: »Ut med dig! Ut med dig! Jag vill inte se dig
eller höra något ifrån dig vidare ...»
Furst Andrei ämnade resa genast, men prinsessan Maria
bad honom stanna kvar ännu en dag. Den gamle fursten
visade sig icke en enda gång, tog icke emot någon annan
än m:lle Bourienne och Tichon och frågade flere gånger,
om icke hans son hade rest än.
Dagen före sin afresa gick furst Andrei till den del af
slottet, hvarest hans lille son bodde. Den hurtige gossen
hoppade upp i faderns knä, och fursten började berätta för
den lille sagan om riddar Blåskägg, men innan han hade
berättat till slut, försjönk han i tankar — han tänkte icke
på sin lille, vackre gosse, utan på sig själf. Han gick till
doms med sig själf och fann till sin förfäran hvarken ånger
hos sig öfver, att han hade förargat sin fader, eller ledsnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
