- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
564

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 564 —.

däröfver, att han för första gången i sitt lif skildes från
denne i vredesmod.

Men af ännu större betydelse för honom var, att han
icke heller kände inom sig något af de ömma känslor, som
han hade hoppats skulle väckas hos honom genom åsynen
af den lille.

»Men så fortsätt då, pappa!» sade gossen. Men furst
Andrei lyftade ned gossen från knäet och gick utan att säga
ett ord ut ur rummet.

Så snart furst Andrei lemnade sina dagliga
sysselsättningar, fick lifsledan samma makt öfver honom som förut,
och för att blifva fri sina minnen, skyndade han att så fort
som möjligt åter komma i verksamhet.

»Du har alltså beslutat att lemna oss?» frågade honom
hans syster.

»Ja, Gud ske lof, att jag får fara min väg härifrån», svarade
fursten. »Det gör mig ondt, att inte du också kan göra det.»

»Hvarför säger du så?» svarade prinsessan Maria.
»Huru’ kan du säga så, då du drar ut i detta afskyvärda
krig och han är så gammal? M:lle Bourienne har sagt, att
han har frågat efter dig ...» Vid dessa ord böljade det
rycka kring hennes mun, och tårarne runnö nedför hennes
kinder. Men furst Andrei vände sig bort ifrån henne och
böljade gå fram och tillbaka i rummet.

»Ack, min Gud!» utropade han, »att så eländiga
varelser skola så kunna förstöra andras lycka!»

Han hade utsagt orden med en häftighet, som skrämde
systern; denna gissade, att han syftade icke endast på m:lle
Bourienne, utan äfven på den man, som hade tillintetgjort
hans lycka.

»Andrei, om ett ber jag dig . . . jag besvär dig», sade
hon, läggande sin hand på hans arm och seende på honom
med sina af tårar’fuktiga ögon. »Jag förstår dig» —
prinsessan sänkte ögonen —, »tro icke, att lidandet förorsakas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free