Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 565 ff
af människor. De äro endast Hans verktyg.» Hennes blick
gled hän öfver broderns hufvud och fästes på en punkt i
rymden, liksom hade den varit van att där finna en kär
och förtrogen bild. »Lidandet skickas af honom, icke af
människor! Människorna hafva däri ingen skuld. Om du
tror, att någon är skyldig — så glöm och förlåt! Vi hafva
icke någon rätt att straffa, och du skall lära dig att skatta
lyckan att kunna förlåta.»
»Om jag vore en kvinna, skulle jag göra detta Maria,
ty det är en kvinnas högsta dygd att förlåta», svarade han,
och ehuru han hittills icke hade tänkt på Anatol, vaknade
nu i hans hjärta medvetandet om den honom tillfogade
förolämpningen. »Om hon försöker öfvertala mig att förlåta»,
tänkte han, så betyder detta, att jag för länge sedan hade
bort hämna mig.»
Och utan att vidare svara på sin systers ord började
han att tänka på, hvilken njutning det skulle blifva att en
dag få stå med vapen i hand framför Anatol, hvilken, såsom
han visste, nu äfven befann sig vid den vestra armén.
Prinsessan bad sin broder uppskjuta afresan ännu en
dag; hon visste, sade hon, huru olycklig deras far skulle
känna sig, om han reste, utan att de förut blifvit försonade
med hvarandra. Men furst Andrei svarade, att han
sannolikt skulle snart komma hem igen från armén, att han skulle
skrifva tiil fadern, och att klyftan dem emellan endast skulle
än mera vidgas, om han stannade hemma längre.
»Så lef väl då, Andrei, och tänk på, att alla våra öden
komma från Gud och att människorna aldrig hafva någon
skuld i dem!» voro de sista ord han vid afskedet hörde af
sin syster.
»Det måtte väl vara så!» tänkte furst Andrei, när han
for genom den långa allén vid slottet Lysygora. »Hon, en
oskyldig varelse, med hvilken man borde hafva medlidande,
spiller hela sitt lif hos en halfgalen gubbe, som väl är med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
