- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
579

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 579 —.

ett bidrag till de föreliggande frågornas lösning, med hvilka
hans plan icke hade det ringaste sammanhang, som
fastmer för att begagna tillfället att briljera med sina militära
insikter. Detta var ett af de millioner förslag, som hade
kunnat framställas och af hvilka det ena hade kunnat vara
lika godt som det andra. Men alla utkast och planer och
förslag hade det gemensamma felet, att de uppgjordes utan
hänsyn till den karaktär kriget antog. Några bland de
närvarande angrepo Armfelts förslag, men det fanns också
en och annan, som tog det i försvar. Krigare än alla de
andra anföll den unge öfverste Toll den svenske generalens
fälttågsplan, och under dispyten tog han upp ur sin ficka
ett skrifvet pappershäfte med begäran att fä läsa upp det.

I detta vidlyftiga aktstycke föreslog Toll ännu en
annan fälttågsplan, som var alldeles motsatt såväl Pfuhls som
den svenske generalens.

Efter Toll fick Paulucci ordet. Han förordade, att
man borde marschera mot fienden och anfalla honom;
endast därigenom skulle man kunna komma ur »råttfällan»,
såsom han kallade lägret vid Drissa.

Pfuhl och hans tolk Wolzogen sutto och tego under
hela denna diskussion. Den förre brummade till föraktligt
någon gång då och då och vände sig bort från den, som
hade ordet, för att visa, att han icke nedlät sig att. svara
på eller ens lyssna till sådana dumheter. Och när
Wol-konski, som ledde förhandlingarna, uppd&anade honom att
säga sin mening, yttrade han endast:

»Hvarför frågar ni mig? General Armfelt har föreslagit
en ypperlig postition, som är utan skydd i ryggen — den
italienske herrn där vill, att vi ska’ gå anfallsvis väga —
mycket bra! r— eller också att vi ska retirera—också bra!
Hvarför frågar ni mig då? Ni veta ju alla allting bättre
än jag.»

Men när Wolkonski rynkade pannan och sade, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free